Del 17 av 30 Jag är inte så bra på att minnas saker, min mamma minns allt. Jag är mer en människa som spar på känslor. Känslorna återupplevs genom dofter och musik. Men lite har fastnat i minnesbanken!
Jag minns att min pappa blev galen när jag gjorde ”soppa” på
altanen i mitt leksaks kök. Jag minns att jag ofta lekte kontor med
granntjejen. Jag minns när vi hade friidrotts tävlingar på baksidan och när vi
lekte Carola med hopprep och fläkt och var kära i Richard Herrey. Vi hade
gymnastik uppvisningar för pengar, vilka jag tydligen tog. En gång hjulade jag å
slog upp foten på hennes mun. Jag skämdes å vågade inte ringa henne på två
dagar. Krocket med grannpojken å kvällarna med min förälskelse Nisse på
elskåpet ute på gatan utanför.
När vi cyklade omkring i salnecke i stora gäng. Smög runt
husen, tjuvplingade å tejpade fast ficklampor på solsensorerna till
gatubelysningen så det blev svart. Jag va ihop med en kille i ”Hillmoppers”.
När en av mina bästa vänner cyklade ner i ån på väg till skolan å det landade en luftballong på Åvallen.
Fotbollsmatcherna och midsomrarna med långbord på ängen. När
grannen längre upp kom med sitt dragspel på kvällskvisten. När min lillasyster
inte kunde svara på om hon ätit bären av liljekonvaljer å fick åka in å
magpumpas. När jag första gången mötte en vän som senare kom att bli som en
bror. Kvällarna jag fick hjälpa honom att skriva kärleksbrev till hans
förälskelser. Dagarna i soffan med hans mamma å kärleksfilmer när jag var sjuk.
Första gången jag fick spela tvärflöjt inför människor och
känna känslan av att vara ett med musik. När jag hoppade över ett dike i en
kohage av rädsla, å bröt foten, dagen innan skolavslutningen. När jag gick i
fyran och det blev förbjudet att hångla på skolgården. Övernattningen i tält
med klassen mitt ute i skogen i Åloppe å den ena tjejen fick mens för första
gången.
När vi sålde snusdosor med sten till Kulla-Olle.
När vi fick kasta vatten ballonger från balkongen på mina kalas. När S hånglade
med R på ett utav dom för hon tyckte synd om honom, han hade gips. När jag
frågade chans på M fast jag redan var ihop med A. När jag la en lapp till O ”
Jag e kär i dej men säg det inte till någon”. Kvällarna i hans hus med the och
högläsning av hans mamma.
Discoteken i Lagundahallen med popcorn i plastpåse å
sockerdricka på glasflaska. Kärleken till honom som stod bakom skivspelarna.
När jag kom tvåa i en maskerad utklädd till geischa med mammas nylonstrumpbyxor
på huvudet. Alla kvällar i paradiset.
Chinaskor å tennisboll fastsatt i en betongklump med resår.
Lypsylet jag alltid köpte på mickelsmäss. Bockstyre och reeebok princess. Hoppa twist och dubble dutch. Gymnastik
uppvisningar i min lila gymnastikdräkt med en liten volang. Mina sockerplast
jag vann på KM. Doften i släkthuset i Hälsingland å alla popcorn i köket när vi
poppade alldeles för mycket! När jag skrev 100 lappar med orden ”jag vill ha
ett marsvin” å gömde överallt. När blixten
slog ner i grannhuset och jag trodde vi alla skulle dö. När pappa bröt revbenen och grannarna plågade honom med historier och whiskey när han kom hem från sjukan. När jag satte dom där ananas-karamellerna man köpte på
finlandsbåten i halsen.
Man fick hyra moviebox. Hot-line telefoner och fönsterhiss i
bilen va lyx. Mamma hade en bil som tutade när man svängde åt vänster. Jag fick inte titta på V eller köpa OKEJ. Det gjorde man hos
vänner med topmatad video och lite rockigare föräldrar.
Men det absolut viktigaste minnet jag har är den otroliga
gemenskapen och tryggheten vi hade hemma på gatan. Ranstavägen i Örsundsbro.
Hur barnen gick som barn i alla hus. Alla kvällar där vi umgicks allihopa. När
alla familjer packade ihop sej å for till Åland. Vi ställde tälten i en ring å
hade långbord i mitten. Nätterna det busades inför jämna födelsedagar.
Jag kommer för alltid ha känslan kvar av trygghet, glädje å gemenskap. Till alla er som bott där och varit en del av min barndom, bidragit till
min trygga uppväxt. Ni är för alltid en del av mitt liv, i hjärtat.