Sajten om Enköping samhället, handeln, nöjen och upplevelser.

Banners-Sidhuvud

     
Tillbaka

Har en idé!

Enligt mej själv en liten lösning på resursproblemen i skolan, man får lite insikt efter ett par dagar där. Å heder åt lärarna som gör allt dom kan med det lilla dom har!
Så här är det. Det är underbart att få ha spenderat ett par dagar i klassen.. Visserligen så var det ju mer eller mindre något som behövdes just nu, men varför gör man det inte ändå??

Just nu har vi ett lite problem gällande eventuell doshöjning för att få skolan att fungera bättre och BUP anser samtidigt att vi ska skaffa resurs. Något som vi, enligt dom, har rätt till.

Jag själv har ont i hela hjärtat då jag inte känner att han är ett barn som behöver resurs. Men det är för att jag är mamma kanske. Jag vill heller inte medicinera bort min son. Han ska få vara den han är. Även där är jag mamma.

Det är svårt att se och känna annorlunda då jag anser att vi lever som en normal familj. Det är så det känns för jag vet inget annat. Däremot vet jag, faktiskt sen tiden jag hoppades finna kärleken igen, att männen försvann som avlöningar när det väl nämndes att min son har problematik. Och att jag ALLTID kommer sätta mina barn först. Att det är jag som ska lära känna någon först, det är inte mina barn som ska dejta, och det blir när jag har tid. Just det är pga min syn på föräldraskap OCH att mina barn ska vara trygga hemma. Den går tydligen inte hem överallt, å just där känner jag att vi är annorlunda. Min lilla familj på tre.

Mina vänner ser nog saker som jag inte gör. Men dom vet, och dom älskar oss precis för dom vi är. En familj som har galet med kärlek, men lite fattiga på energi emellanåt som tar sej i uttryck på olika sätt. Min son är inte ond, finns inte ett uns elakhet i honom. Han hinner bara inte alltid tänka först och det går för fort. Något andra barn har lärt sej.

Skolan kommer aldrig att sätta in en resurs. Dels för att det inte finns pengar, dels för att "bara" adhd inte berättigar till det. Å jag tror jag har en liten lösning. Men den är en utopi.

En utopi som jag önskar vore sann.

Jag anser att det är lärare som ska hålla i lektioner. Jag har setat längst bak i klassen å bara funnits nära. När det ska jobbas har jag suttit bredvid och stöttat. På rasterna har jag funnits i närheten, men på avstånd. Han får komma till mej.

Det finns inte resurser i skolan för att ha fler vuxna närvarande. DET vore ju bra.. Men det allra bästa vore väl ändå om föräldrar gavs möjligheten att få vara med sina barn. I klassen, på raster. Närvarande.

Inte bara får man tid med sina barn, man får lära känna alla namnen man hör hemma. Men får en relation med barnen i klassen och kan lättare lösa saker. Man får en närmare kontakt med lärarna. Man får ansikten på varandra. Man får vetskap av hur saker och ting fungerar. Hur ens barn mår i skolan, hur andra barn mår.

Tänk om alla föräldrar fick föräldradagar att ta ut i skolan. Ett visst antal om året. Precis som när dom är små. För att finnas och för att kunna stötta sina barn i skolgången. Vissa föräldrar skulle nog inte utnyttja dom, men det är upp till dom.

Jag har njutit av min sons klasskamrater. Det är en helt förtjusande liten klass med såna personligheter. Jag är glad att jag fått vara med, och jag kommer vara det fler gånger. 

Hoppas bara inte lärarna tröttnar på mej :)

Men håll med.. visst vore det kanon!?

Tillägg: Ja, lärarna ska få sköta sitt arbete utan yttre påverkan. Barnen ska ha lugn och ro. Det viktigaste : Alla barn kanske inte mår bra av att ha sina föräldrar där. Jag vet. Men som jag skrev det är en utopi, och jag gillar att se saker positivt =) 
 

Kommentarer

08
Sep
2011
Linda Jarl Thursday, September 08, 2011

Tack!

Bra med input från andra som vet hur det är!
I vårat fall har det nu blivit doshöjning, vilket jag anser är bra då det är viktigt med dom första åren i skolan. Han ska dock bara prova i en månad. Vi gör vårat bästa. Jag är med i skolan varje dag. Ibland en timme, ibland hela dagar. Vilket jag inte tycker ska vara nödvändigt. Han ska inte hitta trygghet i att ha mej där. Jag kan ju inte vabba i all evighet :)

Hoppas ni har det bra. Jag minns eran son. En underbar kille! Lekte mycket med min när dom var små!

Ta hand om er!! Kramar tillbaks!
08
Sep
2011
Linda Thorsén Thursday, September 08, 2011

Hej igen !

Det verkade svårt att få med så mycket text...fortsätter på en ny. =)
Det jag ville säga är att det iallafall i vårt fall, inte har varit så utmärkande som jag trodde att det skulle vara.
Sen ska du veta att när dagis sökte resurs till min kille, så hade han "bara" adhd och det blev ändå beviljat med 50%. Dom andra 50% är han resurs för ett annat barn i klassen...vilket innebär att han alltid är där, för två barn.

Vet att det är olika på olika skolor...men på vår skola på var det personalen som frågade mig om dom fick ansöka om resurs, vilket jag tillslut kände att om dom tycker att det behövs...så behövs det antagligen. Hellre resurs än att behöva höja dosen (min som har provat det och blev då helt osocial, men så behöver det ju inte alls bli för er . Gud vad jag skriver..! Hoppas att det kommer gå bra för er och att ni hittar en lösning som passar just er. Kram på er
08
Sep
2011
Linda Thorsén Thursday, September 08, 2011

Hej Linda!

Jag vet inte om du vet vem jag är...men jag har 2 barn tillsammans med Markus Runngren, vilken den yngsta av dom har diagnosen Adhd & Touretts.
Han började oxå 1:an nu och har haft resurs sen sista terminen på dagis.

Jag känner så väl igen din ångest över att sitt barn ska behöva ha resurs i skolan och jag kände iallafall att han skulle bli ett udda barn, som troligen skulle bli mobbad eller utstött eller bara känna sig annorlunda.
Så fel jag hade...! Den resurs min lilla kille har i skolan är helt underbar! Han är g närheten, men följer honom inte som en vakt. Han blir lite som en resurs för hela klassen.
31
Aug
2011
Linda Jarl Wednesday, August 31, 2011

Japp! Du har en poäng!

Jag menar inte dagligen. Jag menar dagar då man är med i skolan. Behöver inte vara hela dagar. Men utflykter, dagar då dom ska iväg med klassen. Och faktiskt även i klassrummet som jag varit. Jag har inte varit "med" Jag har funnits. I bakgrunden.

Bara komma å äta lunch, vara närvarande. Jag vet att det fins fler föräldrar i klassen som gör det och Jag tror att det är bra för barnen.

Och jag anser oxå att läraren ska få chans att göra sitt jobb på sitt sätt, men lite stöd är väl aldrig fel?
31
Aug
2011
Marie Wednesday, August 31, 2011

(ingen rubrik)

Nja, jag kan inte hålla med dig helt. Nya människor i klassrummet dagligen kan vara minst sagt störande för flertalet elever. Självklart kan man hälsa på sitt barn i skolan ibland. Men då ska man först höra med läraren om det passar, samt att läraren har tid att förbereda klassen. Ja, typ, så tycker jag..
Kommentarer
 
Skriv kommentar
 
 
E-city på Facebook

Annonsera på E-city.se
 
Uppgiftslämnare
Intresserad av
Grafisk annons
Enkel textlänk
Tidningsannons
Annonseringspaket
 
Bloggar på E-city

Skicka in en artikel

Har du något intressant att berätta för Enköpingspubliken. Skriv in ditt bidrag här!

Tipsa oss om händelser!

Har du något bra tips på ett evenemang i Enköping, så kan du tipsa oss här!

Sök
 
Annonser från Google

Banners-Svart-sidokolumn


Banners-Utanför-till-höger