Härliga fredag!

Det packas för fullt, den lilla tittar på teve med Elvis ( Min systers ödla). Den stora sitter i bilen med förväntan å leker med sitt LEGO. Jag har spenderat morgonen i stan, ett mycket trevligt samtal på väg in med någon som jag saknat att prata med. Fika med ett hjärta, Apoteket å hämtat ny medicin till den stora, sökt kabel till bil Dvd:n utan framgång, städat bilen och fått luft i däcken. Man ska inte ha under 1.5 kg tydligen ;) Men jag är ju ingen bilmekaniker heller!

Nu börjar vi dock ändå närma oss avfärd. Typ.. :)

Så nu ska jag, mamma å pappa, min syster och mina två barn möta släkten i Hälsingland, Undersvik. Min farmors barndoms by, där jag spenderat många dagar under mitt liv som barn.

Det ska bli så otroligt mysigt att få träffa dom igen. Vissa har jag inte sett på 15 år. Jag ska dessutom se om jag inte kan få tag på min gamla brevvän därifrån. Vore hysteriskt roligt! (Tänk va härligt det var med brevvänner! Att få vänta på kuvert å få skicka tillbaka. Tror jag ska börja skicka mer fysiska kuvert till folk!)

Fick dock ett litet problem i veckan, mitt disträa jag har inte snappat upp helt vad det med skolgång betyder. Man kan ju inte bara ta ledigt hur som helst?! VIlken miss, men inte helt oväntat. Jag är lite rutin människa utan rutiner. Och lekis hann tydligen bli rutin! Men nu vet jag! Och den underbara nya läraren beviljade ledigheten, men inte utan ett litet påpekande!

Den nya läraren.. Min äldsta har börjat skolan. VIlken lycka.. för mej, tror Lekis starten är den som är det stora nuförtiden, för honom var det. Dagen hade passerat fläckfri, han hade haft en kanon dag. Men när jag väl kom för hämtning så gick det inte längre. Han fastnade helt, grät och var arg.. Men med hjälp av en lärare som känner honom utan och innan så gick vi därifrån glada. Å någonstans inom mej så kändes det lite skönt att han gjorde som han gjorde. Det händer bara hemma annars, och det känns bra att dom får se hur det blir. Så att dom kan förstå och vet OM det händer igen.

Tror det blev för mycket nytt i allt det, som för honom, nog antogs vara en helt vanlig dag. Nytt klassrum, ny lärare, nya rutiner och sitta vid en bänk och jobba. Jag har iofs inte gjort något för att göra det större å kanske därmed inte förberett honom ordentligt. Men han och förväntningar är inte en ultimat kombo.

Men han strålade när han gjorde sin första läxa, även om han tyckte den va lite lätt!

Så, hej på er, nu drar vi. Å farmor, Jag älskar och saknar dej! Men i helgen vet jag att Du kommer vara med oss!