Musik och livet..

Under hela mitt liv har jag lyssnat på musik. Under äldre år, gärna högt, till mina föräldrars förtret. Under tonåren var nog min pappa rädd att han förlorat mej till dom "onda".  Jag fick ju t.ex. inte läsa OKEJ... Det var FRIDA som gällde.

Av allt jag lyssnat på så tror jag att den pappa hatade mest var Blümchen. Och eftersom jag var tonåring så var det nog henne jag spelade allt som oftast. Det har ju den i effekten i dom åren.

Det finns låtar som bara hoppar in i mitt hjärta och som liksom stannar där. Låten i sej kanske inte är någon megahit. Men den gör något med mej. Ni som har följt bloggen vet att jag inte är så bra på att minnas saker rent bildligt. Det är mer genom dofter och genom musik.

Jag återupplever känslor genom musik. Och jag kan sitta i timmar på spotify å lyssna igenom nytt. Finns det något bättre än när man finner en låt som beskriver det man har inuti sej? När man känner sej förstådd? När man känner att man inte är ensam?

Nä.. Jag vet inte hur jag skulle överleva utan musik. Vill inte ens tänka på det.

Nu ska jag ta mej i kragen och hämta mina underbara barn. Här ska städas.. till musik. Och det blir ingen Eric Saaaaaade!