Jag säger som ett hjärta om hennes veckor utan sina barn.. Jag finns, men jag lever inte. Det är precis en sån helg jag haft i helgen, det händer inte jämt, men ibland.
Äntligen är dom hemma.. Jag kan slappna av och njuta av att allt blir normalt igen. Jag har knappt sovit på två nätter. Jag vet att många kanske anser det lite sjukt. Men vissa barnlediga helger är verkligen tortyr, den här var en sån.. Dom sista veckorna har tömt mej fullständigt, både på energi och emotionellt, vilket ni kanske har förstått. Om jag har barnen hemma så måste ändå allt flyta på... När dom inte är det så ges tid till att känna efter, tänka. Och det som borde göras blir inte gjort.
Nu ska dom iaf vara hemma i tre veckor, det gör mej lugn ända in i själen. Helgen har enbart bestått av tankning av energi och kärlek med dom som står mej nära, som jag kan vara mej själv med. Som vet.. som ser i mina ögon vad jag behöver. Det har varit tidig kaffefrukost i dagarna två. Promenader, balkonghäng, en sväng på stan, läsning om NPF, en lånad film å en delad flaska vin, fotboll och en lunch ute.
Allt med vänner som tillför så mycket olika i mitt liv. Jag har lärt mej att fylla olika behov med olika människor. Jag kan inte kräva att någon ska ge mer än dom kan och jag har människor omkring mej just nu som fyller allt, men på olika sätt.
Ni får mej att känna att jag är mer än en mamma. Jag är Linda.