Vi som lever nu

Nu tillbaka till Albert målares bilder i Härkeberga kyrka. Tänk att vi i dag fortfarande är lika tagna och roade av hans konst. Då på 1400-talet var Sverige ett katolskt land med predikningar på latin och Alberts målningar kunde ses som ett slags häftiga serieteckningar för kyrkobesökarna som till stora delar var analfabeter och som inte förstod ett ord av predikan.
När jag kör tillbaka till staden funderar jag över vad man kommer att minnas och diskutera om 500 år?
Är Stadshotellet en sådan fråga? Kanske. Säg så här; Att låta fåfängan ha sin gång kan i det korta perspektivet driva en insändarsida med invektiv och okunskap. Men vad hade Venedig, Florens, Stockholm eller t o m Helsingborg varit utan sin fåfänga och sin fantastiska arkitektur? Konsensus i alla frågor blir till slut nermalda till tråkiga kompromisser. Stadshotellet var när det byggdes ett fåfängans monument över de som levde då, precis som tillbyggnaden av tornet på Vårfrukyrkan ville signalera att Enköping var att räkna med.
Så när vi nu står inför ett vägskäl inför att bevara, kopiera eller bygga nytt så anser jag att; 1. Att bevarandets pris i pengar nog har passerat en anständig övre gräns. 2. En kopia vore en katastrof som pekar bakåt och visar på en stad med dåligt självförtroende. 3. En nybyggnad måste enligt min mening bestå av en framåtriktande bra, gärna omdiskuterad, ny arkitektur som Enköpingsborna kan slåss för i framtiden. Något som vi kan bygga vidare på.
Varför inte inbjuda till en arkitekttävling bland nordens bästa arkitekter? Här är en byggnad, en tomt, en stad. Vad skulle ni göra?
När jag talar om Enköping använder jag gärna Helsingborg som en förebild. Där har man satsat långsiktigt med nedgrävningen av järnvägen, ett resecentrum, parkeringsgarage och tydlig skyltning samt bomässan 1998. Men framförallt på bra arkitektur och bra offentlig utsmyckning att bygga vidare på. Det kunde vi också göra. Vi kan inte hålla på och peta i detaljer om en eller två blomlådor på torget. Vi måste titta på helheten som man gör i exempelvis Helsingborg.
Jag har även på plats i ”Sundspärlan” studerat belysningsprojektet ”Love and light”. Jag menar inte att vi ska göra ett ljusjippo eller tivoli av Enköping. Jag tycker däremot att stan är alldeles för mörk och därmed otrygg. Jag tror att till och med Paushusets fasad kunde fylla en viktig funktion i händerna på en bra ljusarkitekt.  Sedan har vi Tingshuset, Westerlundska huset, Museet, Hantverksföreningens hus, Bergvallshuset, Sparbanken, Selma Jansson, Lagerströmshuset, Nedre Kungsgatan,
Tant Gredelin m fl. Jag har sett hur det ser ut i andra städer och jag tror, nästan vet, att vår stad då skulle bli mycket trevligare för oss att vistas i. Tills dess kan vi göra så som man gör med byggnader på kontinenten. Spänn en stor vit duk framför Stadshotellet där vi kan visa bilder av Albertus Pictor eller där Stickan Norling kan köra ett bildspel under rubriken ”50 år som fotograf i Enköping”.
Frågan kvarstår: Vad blir framtidens syn på oss som lever idag?